Du & Jag
Synopsis
I det norrländska vinterlandskapet tar "Du och Jag" sin början – en berättelse om hur de nästan omärkliga ögonblicken formar våra liv mer än de dramatiska vändpunkterna.
Sverige, 2001. Johan och Erika, 19 och 20, möts under en arbetssäsong i Åre. Det som uppstår mellan dem är inte kärlek vid första ögonkastet, utan något mer sällsynt – ett tyst igenkännande. Deras vägar korsas återkommande i den isolerade skidortens vardag: i Johans Ford Escort där de delar tankar medan ljuset bleknar över snön, i kollektivets trånga kök där deras blickar möts över andras samtal.
När Erikas pojkvän Kaj anländer, förblir Johan den tysta betraktaren, omedveten om sin egen gryende förälskelse. Men sprickor börjar synas i Erikas relation när Kaj en natt skriver "DU TILLHÖR MIG" med svart tusch på hennes sovande arm. Johan erbjuder henne en fristad i sin stuga, och under de veckor hon bor där, uppstår en rituell omsorg dem emellan som formar ett band starkare än ord.
När våren kommer och säsongen avslutas, separeras de – Erika till Uppsala, Johan till Gävle. Genom telefonlurens livlina fortsätter deras relation att fördjupas, och Johan besöker slutligen Erika i hennes hemstad.
Det är i den ljusa försommarnatten, efter en kväll med vänner och kubbspel, som Erika bjuder in Johan att dela hennes säng. Morgonen efter förvandlas deras vänskap till fysisk intimitet – en vändpunkt där Johan inser djupet av sina känslor. Men exakt i detta ögonblick av sårbar klarhet ringer Erikas telefon. Hon försvinner in i badrummet, stannar där i över en timme, och den glada rösten genom väggen blir ett smärtsamt bevis på Johans oväsentlighet.
Utan anklagelser packar Johan sin väska för att åka tidigare än planerat. Det sista samtalet över lunch, den kortare kramen vid tågstationen – allt präglas av det osagda. Medan Uppsala försvinner genom tågfönstret, inser Johan att det inte är förlusten av det som varit som smärtar honom, utan förlusten av det som kunde ha blivit.
I "Du och Jag" skapas en visuellt lågmäld men känslomässigt laddad berättelse om hur våra mest avgörande relationer ofta definieras av tystnaden mellan orden. Miljöerna – från den vinterisolerade Åre-stugan till Uppsalas sommarljusa gräsmattor – speglar karaktärernas inre landskap, där fysisk närhet och emotionellt avstånd kan existera samtidigt.
Detta är en berättelse om den särskilda typen av sorg som uppstår när ingen gjort något fel, men livet ändå leder oss bort från varandra.